23:25:03
Saknar det där stödet
Jag avundas alla inom hästsporten som backas upp av många människor, sambos, pojkvänner, syskon, mammor, pappor och kompisar. Jag känner mig oftast väldigt ensam och ibland har tävlingarna hängt på om jag kan muta eller i stort sett tvinga någon att följa med mig. Det finns några tappra själar som ställer upp i kris-situationer men jag saknar ändå den där uppbackningen..
Någon som delar motgångar och framgångar tillsammans med mig, som är en fast punkt i teamet och som jag faktiskt kan räkna med i alla lägen. Den jag kan säga till att:
-"vi tävlar den helgen, så boka den".
De hästiga vänner jag känner tävlar ju själva och jag har egentligen ingen jag vet till 100% att jag kan räkna med. Det gör det hela lite komplicerat och ofta så hänger tävlingen på om jag kan få med mig någon eller inte. Ibland undrar jag om jag skulle tävlat i något annat än distans just för att man klarar sig själv på hopp eller dressyrtävlingar om man bara vill. Distansen är lite svårare då man, av många anledningar, egentligen behöver ett team för att kunna tävla.
Jag hoppas att jag på något sätt lyckas bygga upp ett team den här säsongen,
det är antingen det eller strunta i tävlingarna.
//pessimisten
Nämen, där är ju Stall Valls släp till höger om ert :D Ja distansen är speciell, mkt som ska klaffa. Tur att det inte är tävlingar varannan helg :S