www.EeckisDonna.blogg.se

2016-12-29
22:28:53

Jag övervann latmasken igen!

Jag lyckades idag också, båda hästarna fick röra på sig!. först ut var Mano, som dock var väldigt spänd och spooky idag. Han ryckte för allt ta mig sjutton. Det berodde väl mest på vinden eftersom det blåste ganska friskt idag. Det sköna med att rida Mano trots att han är "rädd" för saker (han är egentligen väldigt säker och brukar aldrig vara rädd) kan man sitta mer eller mindre helt avslappnad ändå, för allt han gör är att rycka lite när han ser läskiga saker. Annat är det med Donna som vänder på en femöring och det sker på en millisekund.
Det blev en ganska kort tur på Mano eftersom han var så himla spänd och tittig, jag tappade väl tålamodet när han blev nervös över något, sprattlar åt sidan vars vägkant var väldigt mjuk så han sjönk iväg.
 
När mörkret lagt sig försökte jag intala mig själv att jag var tvungen att rida Donna också. Jag tvekade eftersom Donna inte är så rolig att rida ut på i mörker och dessutom i blåst. Så jag lastade henne och åkte den fjuttiga biten till ridhuset istället! Huvudsaken är att vi kom dit och att jag red, hehe.
Började med att skritta fram och koncentrerade mig på min kroppsmedvetenhet och att andning och centrering var med mig. Donna var pigg men avslappnad.
Började att rida lite lösgörande i skritten, volter, serpentiner, öppnor och slutor. Det gick så himla bra!
Joggade igång och fortsatte med lite volter för att sedan påbörja samlingsarbete. I mitten på varje långsida samlade jag upp mig själv och fick till så himla fina samlingar där Donna nästan trampade på stället. Vilken känsla! Galet duktig hon va som inte tappade traven en enda gång, även fast hon inte orkade så många repetitioner, men det var inte huvudsaken idag.
Det är första gången jag ger mig på samling på det viset men Donna fattade direkt. Detta ska vi göra oftare.
Sedan red jag 8-volter och fokuserade på samlingen i traven vid varje varvbyte och då kunde jag få till 4 stycken högergaloppfattningar, Donna ville helst barka iväg och galoppera i vänstervarvet men jag lyckades bibehålla traven och samlingen i mig själv!
Sen fick jag ju avbryta och göra lite annat emellan då hon har väldigt lätt för att hetsa upp sig, och hon kom tillbaka väldigt fint idag. Supernöjd!
 
2016-12-28
23:24:11

Det kommer kännas imorgon!

Igår kämpade jag mig upp på en pigg Donna, ut på tur och vi var ute i nästan 2 timmar. dock så skrittade vi mest eftersom hon inte gått så mycket det senaste. Men studsa kunde ju damen ändå! som vanligt vill säga hehe..
Idag kändes det lite i mina ljumskar att jag inte ridit så frekvent på länge, men trots det så slängde jag mig upp på Donna idag igen. Med sällskap så tog vi samma runda som igår men med lite mer tempo. Helt slut i armarna efter gårdagens tur och efter städningen runt hösilage-häcken igår! Det är ett tungt jobb om man slarvat med det vill jag lova.
 
Donna var himla duktig och travade mer än vad hon studsade idag, så jag var mer ä nöjd med turen! Nu har vi ju till och med börjat få till en ordentlig skritt igen, och det känns så skönt (även fast man får jobba och bråka lite för det ibland).
 
Efter Donnas tur var det dags att sätta sig upp på Mano, som jag knappt minns när jag red sist. Det är ju alltid väldigt spännande då, speciellt när man äger energiknippen som jag gör. Men ack och herregud vad han har växt till sig den mannen! Han var lugn, sökte fint stöd i munnen och orkade till och med jobba upp ryggen stegvis. Och det är såna stunder som man bara sitter och ler, älskar livet och ser en ljus framtid tillsammans med den här hästen! Jag kom på mig själv med att tänka långt fram i tiden, tävling.. ja, tävling.. kan vi jobba för det tro? Tänk om han kunde vara en harmonisk häst med huvudet i behåll, då tror jag han hade varit en fröjd att rida och kunnat göra fina resultat.
Jobba och kämpa.
 
Jag ska försöka orka rida imorgon också!
Bild från hjärtebarnsritten 2015: