www.EeckisDonna.blogg.se

2016-10-27
23:08:01

Tänk vad tacksam man kan vara ibland!

Jobbnätter med ett tappert försök att hinna sova, hinna med vänner och hinna med hästarna. Det är ibland en utmaning och när man då, som jag idag får en snapchatbild från en vän som skriver att hon precis tagit ena hästen på en timmes promenad, blir man så glad att man kan spricka! Där plockades ett måste bort på direkten och jag kunde andas lite lättare luft. Mano fick alltså en promenad runt den "vanliga hönsrundan" av Nathalie idag och jag kunde lägga dyrbar kvalitétstid på min vän Åse över en bit mat på Marieberg.
 
Sedan var det dags för stallsysslor och ridning, och Donna fick sig sitt dressyrpass i ridhuset med Carro & Gläntan som sällskap. Det hann ju givetvis bli bäcksvart ute och Donna som är så hiskeligt förtjust i mörker (ironi) skrittades till ridhuset.
 
Väl i ridhuset började jag arbeta med volter i hörnen för att mestadels nå mig själv då jag fokuserade på min centrering och försökte att tänka på att inte vika mig i midjan. Det blev väldigt mycket bättre idag och jag lyckades sitta rakt över hästen mestadels!
Sedan joggade vi igång lite smått och fortsatte med volter, öppnor och serpentiner. Donna var följsam och väldigt fin i sin takt idag och det kändes himla roligt!
 
Vi genomförde övningen som jag red på Q på Anki-träningen för ett tag sedan, först en sluta när man skär av hörnet för att vrida över i en öppna när man nått spåret. För att inte bli för statisk i övningen (då Donna gärna fuskar då) så lade jag även in lite skänkelvikningar där Donna först blev tvungen att vänta in mina hjälper, för att sedan flytta undan för både höger och vänster. Det kändes som jag hade henne med mig under hela ridpasset idag och hon var snällt frågande om vad hon skulle göra och inte alls sådär surt bitchig hon kan vara när hon hela tiden ska tycka en massa saker om vad vi ska göra och hur.
Skänkelvikningarna är ju lite trixiga, men när jag fick ordning på yttertygel, bog och bakdel så kunde vi genomföra riktigt trevliga förflyttningar faktiskt!
 
Slutligen lade jag in en sluta & öppna-övning där jag först vänder upp på medellinjen och behåller Donna i en sluta för att sedan vrida över och få en öppna framåt mitten. Vi var väl lite överallt i mitten på ridhuset, men här är ju inte vägen den viktiga utan momentet och jag tyckte hon fixade det tillfredställande. Det är när vi vänder upp i vänster varv som hon får lite svårt att bibehålla traven och gärna saktar av för att det blir jobbigt.
2016-10-26
23:05:45

Vet inte vilken väg..

I söndags fick båda hästarna vila då jag både var på barndop och skulle jobba samt hade jobbat. I måndags fick båda vila igen, eftersom jag inte hade orken efter att varit vaken i över 24 timmar..
Igår red jag en sväng på Mano med Nathalie som sällskap på cykel. Det gick bra.
Efteråt tog jag Donna på en tur tillsammans med Carro och Gläntan. tanken var att vi skulle få till en tur med skritt och trav men eftersom hästarna klev på ordentligt i skritten med långa fina steg så valde vi att låta dem kliva på och skritta hela rundan runt, det var väldigt skönt att sitta på Donna när hon inte stapplade fram likt en shetlandsponny!
 
Idag var tanken att komma ut med båda hästarna mellan jobbmöte och jobbnatt. Det hade gått, om inte Mano valt att sätta sin helvetessida till idag.. Det blev en tur med en taktande överladdad häst som försökte få mig att åka i backen. När vi skulle rida över vägen vid ett ställe där han krånglade mycket förr så trodde jag att jag skulle se min sista vy då han började konstra, slänga sig handlöst "hemåt", stegra och snurra.
efter några minuters kämpande fick jag inse att det inte kommer att gå att få honom att gå över vägen så jag fick kliva av och leda honom över, men inte ens då vill ha gå rakt över...
Kunde ta mig upp igen efter en stund, när han lugnat ner sig, men så snart jag satt upp så tyckte mannen att det var dags att springa, så vi taktade de sista kilometrarna hemåt.. Nästan hemma så "kommer han tillbaka" och det går att kommunicera igen. Lyckas rida några öppnor åt varje håll och han visade sig helt plötsligt från sin bra sida igen.. Alla dessa motgångar...
Men efter den här turen kände jag att min motivation och ork för att rida ett dressyrpass i ridhuset på Donna innan jobbet var bortblåst... Jag får försöka mig på att orka det imorgon.
Det här är så himla tråkigt, jag orkar inte riktigt med att fightas med hästarna hela tiden..
Ibland undrar jag om jag & Mano verkligen passar ihop...
2016-10-22
23:59:13

Klubbmästerskapet 2016

I snålblåst och snöblandat regn var vi ett tappert gäng som samlades för att genomföra årets klubbmästerskap hos Caroline Pont utanför Karlskoga. Nerikes KM går till såhär:
KM rids med idealtid där sträckan är hemlig för deltagarna (mellan 15-30 km). Deltagarna skall innan start uppge den kilometerhastighet de beräknar rida på.
Närmast sin uppgivna tid vinner! GPS eller någon annan form av hastighetsmätare är inte tillåtet.
 
Att innan bestämma en hastighet man ska rida på utan att veta hur långt är inte lätt. Jag tippade på att försöka rida på 9,8km/h, men redan innan kändes det som risken fanns att vi skulle rida för fort. Vi försökte ändå hålla ner tempot och skritta en hel del på slingan.
Det snöblandade slasket slog hårt mot oss och jag höll väl blicken mestadels neråt, så någon natur hann jag väl inte njuta av direkt.. Finns det något jag avskyr så är det att bli blöt i ansiktet!
 
I starten höll sig Donna lugn, inget "race" som det blev på pay'n'riden. Egentligen ska väl både Donna & Gläntan ha en stor guldstjärna var eftersom de skötte sig oförskämt bra på hela slingan.
 
När vi började närma oss målet så försökte jag hitta känsla för hur långt vi ridit och jag tänkte att den var 17-18 km, men absolut inte längre (trodde jag ja!). Det visade sig att slingan var 19,1 km, vilket förstörde min plan då vi la oss något mellan tiden för distanserna 17-18 km.
Den totala ridtiden blev 1h 45 min och 8 sek och hade slingan varit 17 km hade vi hamnat på 9,7km/h och om den varit 18 km 10,27km/h.
 
Men ändå ganska bra gjort att diffa på 1 km.
Tyvärr så gör ju tiden en stor skillnad på den kilometern och jag & Donna hamnade 11 min och 48 sekunder fel i hastigheten och fick sluthastigheten på 10,9 km/h.. SURT.... Ingen placering på klubbmästerskapet (läs världsmästerskapet) detta år!
 
Placerade:
1.a Gun Carlsson (diff. 1min 46 sek)
2.a Irene Friedrich (diff. 3 min 8 sek)
 
3.a Eva Blomstrand (diff. 5 min 29 sek)