www.EeckisDonna.blogg.se

2016-09-30
23:19:00

Så högt har jag aldrig hoppat med Donna!

Idag blåste det något mindre än igår men fortfarande så var det tillräckligt för att vara jobbigt. Carro & Pauline bestämde sig för att rida i ridhuset så jag och Donna hängde på dem dit. Bommar och något hinder skulle ställas fram. Donna var ganska lätt idag, vi jobbade lite smått på sak som igår, lite öppnor, volter och sedan la vi in några serier över travbommarna.
 
Pauline började hoppa sin Q lite grann och det såg så himla skoj ut, så jag tänkte, jag kan väl också hoppa lite grann! Jag är ju inte direkt någon renodlad hoppryttare, är ganska mesig av mig och kan inte alls det där med avstånd och grejer. Donna tycker hoppning är superkul och hoppar mer än gärna och det har väl skrämt mig då och då kan jag väl erkänna.. Hon hoppar ofta stort och helst jämfota, och då har det varit väldigt svårt för mig att hänga med.
 
De första små-fjutt-sprången hade jag inte kortat upp mina läder vilket gjorde att jag inte alls kunde vara följsam, inte ens lite grann. Så jag fick höja upp två hål på lädren så jag kom ur dressyrsadeln lite grann. Ovant ska ni veta!
 
Sedan skuttade vi hinder i trav. Det var fortfarande väldigt svårt att hitta avstånd och känna av när hon skulle hoppa av. Men sen ska ni veta, så vågade jag galoppera mot hindren och OJ vilken skillnad!!! Helt plötsligt kunde jag faktiskt både länga och korta sprången och ha en avståndsbedömning till hindret och jag vågade mig till och med på att höja till 70cm OCH galopp-hoppa! Jag är så himla nöjd med mig själv och min häst, som verkligen tyckte detta var det roligaste vi gjort på länge tror jag.
 
Till det sista språnget för dagen kunde jag galoppera en hel långsida innan jag vände rätt upp mot hindret, bibehöll galoppen hela vägen och hoppade till slut det fasansfullt stora hindret på 70cm! För mig är detta en sensation och en enorm vinst att ens våga. Att jag sedan inte är någon speciellt perfekt hoppryttare, det vet jag, men jag gör så gott jag kan och är stolt:
 
 
 
2016-09-30
23:07:31

För att summera resten.

Jag tar ett helt inlägg till att summera resten av tiden tror jag!
Egentligen har det inte hänt sådär jättemycket, jag och Donna har firat 3 år tillsammans, den 26/9.
Här är den absolut första bilden jag tagit på henne, när jag skulle provrida:
 
I tisdags hade vi en katastrofal uteritt tillsammans med Carro. Väl hemma tycker jag att Donna minsann kan få jobba lite i sommarhagen. Går ner och travar två varv på volt, fattar en helt otrolig vänstergalopp, byter varv och får till 3(!!!) högergalopper av 6 fattningar tar hon 3 korrekta galopper vilket är 50% framgång!  jag var verkligen SÅÅÅÅ nöjd. Skönt att avsluta den hemska uteritten med en så stor vinst! Det behövde vi verkligen.
 
Onsdagen spenderades delvis tillsammans med Åse som kom och sällskapade mig när båda hästarna skulle skrittas, Åse fick äran att rida Donna och jag red Mano.
 
Anki-träningen igår blev även den en succé! Jag & Donna kunde mirakulöst samspela jättebra trots stormblåst. Arbetade med öppna och sluta och vi kunde genomföra hela passet utan tjurighet eller frustation från varken henne eller mig. Fick med mig en del matnyttigt från Åse dagen innan som jag hade i bakhuvudet under träningen.
Det kan ju inte se perfekt ut hela tiden, men det gick verkligen bra och känslan var även densamma.
Kvalitén är ju inte den bästa direkt, men det är ju bättre än inget foto alls...
2016-09-30
22:57:49

Pay'n'ride distansritt

Det är en del att summera sedan sist och först och främst har vi ju pay'n'riden vi var på, Skegernritten som den fått som namn. Senast vi var iväg var i oktober ifjol, så detta var en jättegrej för oss!
Donna visste redan på morgonen när jag körde fram transporten vad vi skulle göra tror jag, hon hängde på grinden.
Åkte till Skagern, vädret fantastiskt vackert och Donna lycklig. I förbesiktningen hade Donna, som var smått stressad, 44 i puls!!
Slingan vi skulle rida var 12km och förlagd i jättefin natur!

Donna tog täten i starten och jag försökte att bråka med henne så lite som möjligt idag, men hon visade att hon minsann visste att nu är det tävling och bad bara om att jag skulle släppa henne så hon fick springa. Lite studsigt och bråkigt var det allt, men efter lite lirk blev det ändå behagligt och vi tog oss runt hela banan på 9km/h (man fick inte rida fortare än 10km/h).
Pulsar Donna som i målgång har 54 slag/min, vi hade inte bråttom så vi tog det kallt och väntade tills 10min hade passerat. In till vet.grind och hon pulsar in på 48 slag. Hjärtehästen!!