02:00:00
En bra start på veckan!
Det har varit en ganska bra start på veckan!
i måndags fick Mano följa med på en skritt-tur med sällskap av Gläntan och Q. Vi red för en gångs skull en annan runda än Mano's "hönsrunda" som jag tror han tröttnat på lite grann, för OJ vad positiv och glad man kunde bli när vi svängde ut åt andra hållet och istället tog en runda mot Hidingsta och sen in i skogen. Den är ju inte fasligt lång den heller, men det blev ju ett litet miljöombyte i alla fall.
Han blir ju lite taggig ibland den där killen, men för övrigt tycker jag han var väldigt trevlig!
På tisdagen var det Donnas tur att komma ut på tur. Eftersom hon stått i tre dagar tänkte jag att det skulle sitta bra med en lugn uteritt ensamma och jogga lite grann, för när vi är ensamma brukar hon sköta sig bättre än med sällskap. Men Fröken-overload-i-hjärnan-tycker-allt-är-så-jävla-kul-och-har-överskottsenergi kunde dock inte sköta sig nämnvärt.. trist.. Men matte tog tag i saken när vi kom hem, hon fick trava på volt i hagen tills hon lugnade ner sig, jobbade några varv och fattade en högergalopp OCH DEN SATT PÅ FÖRSTA FATTNINGEN!
Så vi avslutade ändå passet med en stor guldstjärna och madame fick lära sig att bråk inte mödar sig..
Jag hann inte med Mano den här dagen för jag skulle iväg på styrelsemöte för NDRK.
Idag, dvs onsdag, skulle båda hästarna gå på ett eller annat vis. Och så var det ju så lyckosamt att Paulines lillasyster Alice kom och hälsade på oss i stallet och vad passade inte bättre än en tur tillsammans med alla 4 hästarna? Så det blev "dubbel-rundan" och vem var inte lyckligast om inte Mano som äntligen fick gå en längre tur än 5km.
Alice fick äran att rida Donna och valde att rida barbacka (tjejen har ju mod iaf). Hon hade lite problem i början men när jag fick instruera henne att tänka utifrån centrerad ridning så klarade de av att samarbeta riktigt trevligt! Det är så roligt att se när någon som rider "engelskt" provar små små delar ur det centrerade tänket och det faktiskt fungerar. När jag började förklara hur Alice skulle tänka och göra så frågade hon om det var sån här "hokus-pukus" ridning som gällde på den här hästen, och ja lite så är det ju.
Jag hjälpte även Pauline att få tillbaka fokus med att peppa och stötta henne genom en del av turen idag. Mano fick äntligen komma till sin rätta plats och visa vad vi kan tillsammans, han fick visa resultat på det jag försökte förklara och till sist gick det riktigt trevligt för alla ekipage! Det är så himla roligt att kunna hjälpa andra, det är något mitt hjärta värms av. För jag vet ju att mycket av det jag kan och håller på med faktiskt fungerar, och ibland behöver ju även jag kvitto på att jag kan visa andra hur man kan försöka göra.
Att det sedan inte alltid funkar när jag själv rider är ju en annan femma...
