23:19:00
Så högt har jag aldrig hoppat med Donna!
Idag blåste det något mindre än igår men fortfarande så var det tillräckligt för att vara jobbigt. Carro & Pauline bestämde sig för att rida i ridhuset så jag och Donna hängde på dem dit. Bommar och något hinder skulle ställas fram. Donna var ganska lätt idag, vi jobbade lite smått på sak som igår, lite öppnor, volter och sedan la vi in några serier över travbommarna.
Pauline började hoppa sin Q lite grann och det såg så himla skoj ut, så jag tänkte, jag kan väl också hoppa lite grann! Jag är ju inte direkt någon renodlad hoppryttare, är ganska mesig av mig och kan inte alls det där med avstånd och grejer. Donna tycker hoppning är superkul och hoppar mer än gärna och det har väl skrämt mig då och då kan jag väl erkänna.. Hon hoppar ofta stort och helst jämfota, och då har det varit väldigt svårt för mig att hänga med.
De första små-fjutt-sprången hade jag inte kortat upp mina läder vilket gjorde att jag inte alls kunde vara följsam, inte ens lite grann. Så jag fick höja upp två hål på lädren så jag kom ur dressyrsadeln lite grann. Ovant ska ni veta!
Sedan skuttade vi hinder i trav. Det var fortfarande väldigt svårt att hitta avstånd och känna av när hon skulle hoppa av. Men sen ska ni veta, så vågade jag galoppera mot hindren och OJ vilken skillnad!!! Helt plötsligt kunde jag faktiskt både länga och korta sprången och ha en avståndsbedömning till hindret och jag vågade mig till och med på att höja till 70cm OCH galopp-hoppa! Jag är så himla nöjd med mig själv och min häst, som verkligen tyckte detta var det roligaste vi gjort på länge tror jag.
Till det sista språnget för dagen kunde jag galoppera en hel långsida innan jag vände rätt upp mot hindret, bibehöll galoppen hela vägen och hoppade till slut det fasansfullt stora hindret på 70cm! För mig är detta en sensation och en enorm vinst att ens våga. Att jag sedan inte är någon speciellt perfekt hoppryttare, det vet jag, men jag gör så gott jag kan och är stolt:
