I lördags var jag, Sofia & min syster Cissi ute på äventyr. Vi red egentligen utan något hundraprocentigt bestämt mål, men med packväska full med mat och fika. Vi tog oss genom skogen, mot outforskade stigar och vägar. Det gick ganska bra att ta sig fram och vi nådde efter ett par timmar hjälmarbaden där vi stannade för paus. Hästarna visade sig inte från sin bästa sida idag, egentligen ingen av dem! Efter fika fick vi snitsla oss genom skogsvägar igen för att lyckas ta oss hemåt, och det lyckades vi också med! Jag är glad att jag hade sällskap av Sofia, all träning med hjärtebarnsritten har gjort oss så "säkra" på att våga chansa på framkomligheten. Vi tog oss runt med effektiv ridtid på ca 4,5h och 17,5km totalt.
I söndags var det dags för Anki-träning igen. Jag vet inte hur jag ens ska tackla den träningen eller känslan ifrån den. Jag tyckte det gick uruselt.. Allt. Jag blev så arg och besviken och började ifrågasätta mig själv varför jag ens håller på med det här. Jag kände att jag förolämpade mig själv genom att ens sitta där och försöka. Jag hann tänka väldigt mycket hemska saker.. lämnade träningen i tårar och just nu känns det som jag inte riktigt vet hur jag ska "ta mig dit igen". Jag får sätta mig ner och fundera på en del saker. Efter träningen var både jag och Donna fyllda av frustration, så jag släppte henne på stubben. Hon blev så himla glad och jag också! Tog två högerfattningar i galopp och tårarna som var fyllda av frustration ändrades till glädjetårar:
Alla vet ju att högergaloppen varit mer eller mindre en omöjlighet att få till uppsuttet
Och det kändes så himla skönt att ha grillkväll med brudarna & Krister efter träningen och få snacka av sig frustrationen och funderingarna man hade! Det hjälpte mycket i min process att svälja dagen, de är bäst!
Idag flyttade vi hem hästarna från betet, Mano var först att kliva ur transporten hemma och man såg hans förvåning och hur fundersam han var över att vara hemma. Han var så söt där han gick och klurade! Jag och Carro åkte sedan tillbaka för att ta Gläntan och Donna och rida hem. Vi hade bestämt att vi skulle rida genom skogen som uppvärmning och sedan "dubbel-rundan" runt innan vi red hem. Och vi höll ett högre tempo tillsammans idag, båda hästarna skötte sig galant i både trav och galopp! Vi snittade runt 10km/h med en magisk känsla verkligen. Carro sa när vi skrittade av att: -"detta kunde vi inte göra tillsammans för ett år sen", och det har hon rätt i! Gläntan stack och Donna studsade då, men idag kunde vi sansat ta oss runt tillsammans, sida vid sida hela vägen <3
