www.EeckisDonna.blogg.se

2014-03-04
08:42:03

forts. presentation

fortsättning....
 
Innan jag ringde var jag tvungen att lusläsa annonsen tio gånger och skriva ner de funderingar jag hade. När det väl var gjort så drog jag upp telefonen och ringde!
minns att jag var så nervös att jag var tvungen att ställa mig ute på balkongen och pilla loss lite färg från räcket.. I andra änden svarade Lizzy, en ung tjej med tanke på rösten. Vi pratade länge och väl och mitt intresse för hästen blev därmed inte mindre!
 
Bad att få skickat några kort till mig. Efter att vi lagt på satt jag med spänning och väntade på fotografierna och filmerna. När de väl kom blev jag helt kär! på bilden var ett brunt sto som hade nåt speciellt med sig..
 
som jag tidigare nämnde var jag sjuk vid detta tillfälle, men det hindrade mig inte från att tjata hål i huvudet på de flesta runt omkring mig hur gärna jag ville se denna häst i verkligheten.. hon stod runt 20 mil från mig.
 
Ca en vecka efter samtalet bestämde jag mig för att jag ville se henne. Jag tog med mig Sara och vi for neråt. Jag hade fjärilar i hela kroppen hela dagen!
 
När vi kom fram hälsade jag och Lizzy på varandra och sedan skulle jag hämta hästen i hagen. Hon stod där och såg alldeles underbar ut! väl inne i stallet gjorde jag inte så mycket. En, till synes, nervös Lizzy gjorde iordning hästen för att visa upp henne i paddocken.
Minns att det blåste och var riktigt kyligt ute...
 
Lizzy satt upp och började rida.. Jag stod och kunde inte riktigt tänka klart tror jag. När hon var klar var det min tur att sitta upp och rida. Hon var ur-härlig!
Fick lasta henne direkt när jag suttit av, och hästen klev rakt in i transporten och sedan ut igen.
Vi stod sedan och talade länge och väl efteråt.
Hästen var något misstänksam mot mig och var inte riktigt villig att låta mig ta henne i ansiktet fullt ut (vill nämna detta för att återkomma till det).
 
Vi styrde hemåt efter en lång dag.
 
En vecka efter detta tillfälle satte vi transport bakom bilen och åkte för att hämta henne! Lyckoruset i kroppen var obeskrivligt.
 
Lizzy säger hej då:
 
Lastat:
 
en något bekymrad häst som såklart förstår att något ska hända:
 
När vi kom hem så promenerade vi en sväng och sedan fick hon stå inne resten av dagen och kvällen bredvid boxgrannen och vänja sig.
Morgonen efter var det dags att släppa ut henne med hennes ena sällskap:
 
En lycklig häst sprang så härligt genom hela hagen till sin kompis!
 
Jag är hästägare! Till en fantastiskt vacker häst!
 
vi promenerade lite för att lära känna varandra:
 
Fick skor på sig:
 
som jag tidigare nämnde så var hon inte riktigt villig att låta mig klappa och gosa med hennes huvud, efter ca 14 dagar fick jag klappa henne ordentligt i ansiktet och ca en vecka efter det fick jag röra hennes öron utan problem!
det är sådana framsteg som kan göra en riktigt glad i själen!
 
20 dagar efter ankomst:
 
 
efter ca 5 månader:
 
Så här står vi idag!
Och ser fram emot fantastiska år tillsammans med denna skönhet.
 
Och NEJ, jag är ingen expert, detta är min första riktiga egna häst och jag har minst miljoner saker kvar att lära både om foder, sjukdomar, teori och ridning! Men jag ska göra allt för att min häst ska ha det bra och vi ska utvecklas tillsammans. Vi har kärlek, det kommer man långt på! Vi har varandra.
 
Vi ska visa världen att en ridtravare också är en fantastisk häst!
2014-03-03
02:17:00

Presentation

Hej! mitt namn är Erica, jag är 24 år gammal och bor i villa några mil utanför Örebro.
Här har ni min La Madonna som faktiskt bara kallas för Donna för enkelhetens skull!=)
 
 
Donna är min första häst och är en ridtravare snart 14 år gammal. Det är egentligen en ganska lustig historia det här när jag bestämde mig för att köpa häst. Jag tänkte i korthet berätta det för er!
 
 
Från början vill jag berätta att jag kom in på häst-spåret redan som 4-åring när min mamma jobbade i ett stall. Det föll sig såklart väldigt bra att jag började rida då! Jag började då på den ytterst lilla lokala ridskolan som fanns på min ort, Töreboda hästklubb (TöHK). Ridningen tog väl mer fart när jag kom upp lite i ålder såklart.
Vi var ganska många tjejer i blandade åldrar, ett riktigt supergäng!
Vi umgicks väldigt mycket då vi alla älskade att vara i stallet såklart.
Men jag tog mig egentligen inte nånstans i hästvärlden utan levde i bubblan på ridklubben och trivdes med det!
Jag och ponnyn Salza på ridskolan
 
 
När jag sedan var runt 11-årsåldern så började jag rida privat hos en kompis som hette Emelie. De hade ett par hästar, däribland en shettis som jag fick förfrågan om jag kunde rida in.
Sagt och gjort. Lisa, som denna shetlandponnyn hette, var ingen barnponny! Hon var ibland helt galen och man drog i backen många gånger under ett "ridpass". Men vi kämpade på, jag och Emelie. När Lisa sedan var färdig fick jag förfrågan om jag kunde hjälpa till att rida in grannens B-ponny (såklart kände man sig lite stolt över att få förfrågan!) men jag fick motvilligt förklara att jag inte kunde göra det då mina föräldrar hade sålt huset och vi skulle flytta. Jag var då 12 år gammal.
Jag minns att jag kände ilska, ledsamhet och var väldigt besviken över detta... Inte ville jag flytta!? Jag ville leva kvar i min bubbla på den lokala ridskolan som hade världens härligast tjej-gäng och fantastiska hästar!
 
En 12-åring hade inte så mycket inflytande och jag blev då tvungen att flytta. Vi skulle flytta till Närke, till en "håla" som hette Sköllersta. Jag grät. Hur skulle det bli nu? skulle jag sluta rida?
 
Mamma letade upp en ridskola i Kumla och anmälde mig dit.
Jag minns att jag kom dit.. var nervös.. klev in i stallet och riktigt rös när alla tjejerna därinne vände sig om och fullständigt stirrade ut mig.
Jag har egentligen förträngt den här tiden men jag minns hur hemskt jag tyckte det var att åka till ridskolan, få en ponny/häst som oftast var sadlad och klar och stod och väntade på mig... Hästeriet var inte längre detsamma..
Jag var van att få slita själv, hämta hästar i hage, borsta, sadla, tränsa och allt det där som hörde till! Vi "stalltjejer" hjälpte även till att mocka och fodra på gamla ridskolan. Här var allt annorlunda.
Och sen fick jag rida i ridhus! Det var också något som var helt nytt för mig då vi alltid, i alla år, i ur och skur, har ridit utomhus i en paddock.
 
Jag minns att jag och mamma satt i ridhuset en kväll, tror det var nån av mina systrar som red. Jag gick till anslagstavlan som fanns på väggen och läste alla annonser. DÄR fanns en annons som fångade min uppmärksamhet: det var en tjej som ville ha hjälp att rida hennes ena häst. Jag slet ner telefonnumret och skyndade tillbaka till mamma. Mamma lät skeptisk men lät mig ändå ringa!
 
Jag ringde numret och i andra änden svarade Carolin. Jag minns att jag var nervös men fast besluten att jag inte ville vara kvar på ridskolan. Carolin förklarade att detta var en arab vid namn Maybelline som haft det lite trassligt och som krävde en "hel del ryttare". Jag tror bestämt jag övertalade en tveksam Carolin till att få komma dit och titta iallafall.
Mamma skutsade mig hem till Carolin en dag. Ut kom en kvinna som vid första anblick såg ut att vara ganska hård och sträng. Jag minns att jag fick en klump i magen av nervositet.
Men genast efter hon hälsat på mig så lös vänligheten igenom hela människan!
Jag fick prova att rida Maybelline ute i skogen och jag minns hur härlig känslan var! jag hade ju vid det här tillfället varit utan "hästglädje" i nästan ett år.
Maybelline och jag fann varandra och jag slutade tvärt på ridskolan och började bara rida hos Carolin. Man kan verkligen säga att den hästen var speciell! Hon räddade mig många gånger och många dagar under mina tonår och för att inte glömma Carolins insats i mitt liv!
 
När jag sedan fyllt 16 var det dags för gymnasie. Jag valde ett som tvingade mig att flytta, 25 mil hemifrån! vilket jag egentligen inte ångrar ett dugg! Men det fick mig att "pausa" hästeriet i nåt år.
 
När jag var 17 år fyllda så hjälpte jag en tjej som hette Linda att rida hennes travare Frank. Men det blev inte långvarigt...
 
sedan hade jag ytterligare en "paus" från hästeriet tills jag var i 23 årsåldern! (galet länge!)
 
Jag började då sakna hästeriet väldigt mycket och började leta efter medryttarhäst.. Avverkade ett par stycken med ganska snabba svängar då det inte kändes rätt av olika anledningar.
Sedan fick jag möjligheten att provrida en travare i slutet av sommaren 2013, men innan jag hann bestämma mig för om jag skulle fortsätta så dök en helt ny tanke upp i mitt huvud!
 
JAG SKA KÖPA HÄST!
Jag vet egentligen inte var den kom ifrån men jag vet att det varit en dröm i nästan 20 år. Jag satt och funderade, insåg att jag både hade ekonomi och tid för det. Det enda som egentligen kunde hindra mig är kunskapen, men efter lite påputtningar från diverse håll så insåg jag att kunskap är nåt man kan söka!
 
Sedan började jag leta i djungeln.. Hittade många fina kandidater med olika raser. Var på jakt efter en vallack som skulle vara snäll, okomplicerad och lättlastad (hade såklart fler kriterier). Hade kontakt med ganska många säljare som av någon okänd anledning vägrade visa sin häst (rida) o.s.v.
 
Den 12/9 -13 låg jag hemma i soffan, ont i halsen och hade i stort sett tappat rösten. Surfade in på blocket.se och skulle kolla hästar. Där var den! Hästen jag ville ha! Det var visserligen ett sto, men det fick gå ändå. Jag vet egentligen inte vad jag fastande för men jag blev alldeles varm i kroppen av att titta på bilden och det liksom rusade i hela magen.
 
Slog telefonnumret och tänkte ringa på stört! Men jag hejdade mig.. Jag var ju så hes att man kunde tro att jag förbrukar 10 flaskor whiskey innan samtalet. Hur skulle jag göra?
 
Jag funderade på saken en stund men tänkte att det får gå ändå, röst eller ingen röst, jag måste ringa!
 
Fortsättning följer....