22:36:10
En mycket hästig vecka.
De senaste dagarna har känt mer än fantastiskt bra med båda hästarna faktiskt! Efter att Mano gick långturen i Gillberga på torsdagen så har han bara tuffat på och gjort enorma framsteg. Dagen efter långutren tog vi oss ut trots disigt väder, kallt och blåsigt och tränade övergångar. Känslan var fantastisk och vi hade en fin samling hela rundan runt! Då var han mer än dyr ska ni veta.
På lördagen gav jag mig ut barbacka på Mano som bara fick lufsa i skogen över stock och sten, det kändes som det var alldeles för längesen vi gjorde det. Vi fick sällskap av Carro & Gläntan också så det var mycket uppskattat av allihop!
Efter barbackaturen fick Donna jogga milen. Jag var lite osäker på vilken runda jag skulle ta men jag bestämde mig för att ta ”Grytsrundan” ifall hon var behaglig att rida och OM HON VAR! Donna var mjuk som smör att rida och jag kunde sitta som på den gamla goda tiden med enhandsfattning i trav och galopp och bara låta henne tuffa på lugnt och behagligt. Jag var så himla lycklig! Och på den sista biten på gärdet innan vi kom hem så blev Donna lite väl övertaggad och ville galoppera och jag lät henne göra det istället för att hoppa runt och studsa och tror ni inte att hon tar en högerfattning? Det blev dessvärre korsgalopp men det gjorde absolut ingenting för jag var så himla glad att hon bjöd in till högergaloppen som vi tragglat med nu i tre års tid.
När söndagen kom var det dags att träna Mano för Susanne igen efter 4 veckors hemmaträning. Jag ska erkänna att jag var lite nervös innan träningen för jag vill ju så himla mycket jämt.. Och ni ska veta att när instruktören står med hakan i marken och uppspärrade ögon redan i början av passet och är förvånad över hur mycket som hänt sen sist blir man glad! Nej, man blir mer än glad, man blir stolt och alldeles lycklig! Vi har tränat en del sedan sist och det är så himla skönt att någon annan såg att vi gjort vår läxa.
Sedan hade faktiskt båda hästarna förtjänat två dagars vila, och så också matte.. Men på onsdagen tog jag transporten med Donna till gillberga igen. Nu var det hennes tur att gå ett pass i de vackra skogarna runt sköllersta. Insåg för sent att stiglädren var alldeles för långa och att ridturen skulle bli tuff med tanke på det. Men jag bestämde mig för att varva att stå i lätt sits och rida lätt. Vi skrittade den första kilometern och sen red vi på som jag och Åse brukade göra när vi red ihop förr. Det var som att komma hem igen! Det tyckte både jag och Donna. Donna var mjuk och trevlig att rida så vi tuffade på i trav 15,4 kilometer i 13,1 km/h. Den sista kilometern skrittade vi, så turen blev totalt 17,4km. Det var fint underlag och mycket snö!
Torsdagen bjöd på lagom träning, först gick jag 60 minuter med Donna och sen skrittade jag behagligt på Mano ungefär lika länge i sällskap av Carro & Gläntan.
Så idag fick Donna vila medan Mano fick skritta strax över en mil i skogen över stock och sten.
